Med nära och kära
Hej på er, tänkte dela ett litet inlägg från helgen som tyvärr började sorgligt. Natten till fredag somnade min underbara, 92 åriga farfar in. Lugnt och stilla hemma i sin lägenhet. Det är fruktansvärt sorgligt, men på något sätt väldigt naturligt och fint efter ett så långt och lyckligt liv. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det för som en familjemänniska, med känslorna på utsidan och som hatar förändring känns detta väldigt jobbigt och jag tror jag måste smälta allt innan jag pratar om det. Just nu känns allt jag skriver bara tafatt. Jag hoppas i alla fall att han har det bra tillsammans med Farmor var de nu än är.
Jag skulle egentligen varit ensam hemma i helgen då Jonathan skulle till Gotland och kolla på något med motorcyklar tillsammans med hans pappa och bror. Men då jag inte kände för att vara ensam med det som hänt åkte jag istället upp till Örebro och hälsade på min lillebror och hans tjej med föräldrarna. Vilket jag inte kommer göra speciellt snart igen då det tog 6h dit och 8,5h hem (när jag tog vägen över Oskarshamn för att hämta Jonathan) haha.
På fredagen
Då min lillebror fyllde år på lördagen så började firandet lite smått med att han bjöd på sin favorit födelsedagsmiddag på fredagen. Kreolsk gryta! Efter den långa bilturen blev det dock inte mycket bilder från denna dagen.
På lördagen
Började dagen med god-frukost med scones som Emilia (lillebrors tjej) hade bakat och en liten loppisrunda! (Tänkte att jag delar loppisprylarna i ett eget inlägg). Väl hemma från den så var det dags för resten av familjen att åka till ost och vin provning (då jag kom och hälsade på i sista minuten så var det tyvärr fullbokat)
Så jag gick istället en sväng till myrorna för att sedan rasta hunden…
…innan det var dags att gå och möta upp Carro.
På Bullvivans café.
Jag hittade henne!
Lite bakgrundshistoria: Jag och Carro lärde känna varandra när vi simmade ihop i Eksjö, jag vet inte exakt hur länge, men jag tror det var under ca 15 år där vi i början sågs 2 ggr i veckan till 4-5 ggr i veckan när vi tränade som mest.
Som alltid när man tänker tillbaka så romantiserar man hur livet sett ut. Tror det är hjärnan som försöker ta hand om sig själv. Men när vi satt i hennes soffa efter ett glas bubbel, mätta på fika så blev vi helt nostalgiska över den tiden i våra liv. Det kändes som en tid som var så enkel och fin på många sätt. (Fast vi alla vet att tonårstiden egentligen inte är highlighten i någons liv) Men jag tror att simningen räddade den på många sätt. Det självklara är ju motionen man fick, hur man mådde bra i kroppen och blev klar i huvudet. Men också gemenskapen i vårt gäng. Simtävlingar på helgerna, simläger på loven, snacket i bastun efter träningen, cykelturerna tillsammans på väg hem. Och det avslappnade i att tycka om varandra trots rödmosiga ansikten, utan snygga kläder/smink som en fasad. Bara som man va. Så fint och jag är så glad att i alla fall jag och Carro fortfarande håller kontakten.
En bild jag skickade till Carro påväg därifrån, så sorgligt när man bor i var sin del av Sverige och träffas så sällan.
Efter att ha gått genom en spöklik stad (det var zombie run i Örebro) mötte jag upp familjen på Stora Örebro!
Jag åt risotto…
…och moules! Haha den här bilden är rolig på så många sätt!
Sen var det födelsedagstårta hemma i Mathias och Emilias lägenhet och det var den dagen!
På söndagen
Söndagen blev en långsam dag med frukost och lite loppis och en mumsig lunch/middag på Sobi innan det var dags att börja den långa färden hem.
Jag åt en Poké bowl med Spicy Tuna. Mums!
Då jag skulle hämta upp Jonathan i Oskarshamn vid kl 20.05 då han kom hem från Gotland, så åkte jag från Örebro redan vid halv 4. På vägen mellan Örebro och Linköping krockade jag nästan med en hjort vid två tillfällen i mörkret! Så fruktansvärt obehagligt, men vilka fantastiskt ståtliga djur hjortar är med sina stora horn. Efter att ha åkt mot strömmen av cross-människor från färjan i Oskarshamn rullade vi den sista biten hem och så var helgen slut.
