Long time no see
Hej där ute, är ni kvar? Ja det blev en lång paus i bloggandet, och jag vet inte riktigt på vilken nivå jag kommer skriva framöver. Men jag har saknat det så ikväll kommer i alla fall ett inlägg. Tänkte uppdatera er lite om vad som hänt det senaste året. Och om jag ska vara ärlig så har det under majoriteten av tiden hänt så lite som möjligt. Jag blev utbränd, och ganska illa, så spenderade i alla fall fyra månader i sängen, sov och bara läste böcker (dvs, drömde mig bort till en annan värld samtidigt som jag försökte tvinga min kropp att lämna fight or flight).
Sen i januari kom energin tillbaka litegrann, och jag var trött på att må dåligt, så jag började med muay thai. Vilket räddade mig, för sakta men säkert började jag känna igen mig själv igen. Läkaren sa att det var för att thaiboxningen gav stressen ett utlopp så kroppen kunde få ett break. Så thaiboxning, yoga, simning och en massa terapi och vitaminer har nu gjort att jag känner igen mig själv igen.
Men den lilla energi jag ansamlat förbrukades nu i augusti när jag och J bestämde oss för att skilja oss. Något jag aldrig trodde skulle hända. Jag är en hopplös romantiker och tycker att kärlek är meningen med livet. Men som en klok person sa: ”Livet blir inte alltid lätt eller rätt bara för man gör dem rätta valen”, så nu gör jag något jag aldrig trodde och startar om vid 28, efter 9 år tillsammans och 4 års äktenskap. Det känns märkligt, jag har inte varit ensam sedan jag var 19 år, men det känns rätt.
Bilden är från dagen jag flyttade och tror man minsta lilla på universum så är det ett tecken att jag är på rätt väg och att bra saker väntar.
Jag har också flyttat in i en ny lägenhet som är jättefin. Jag kommer sakna min trädgårdsplätt men byter den mot den här utsikten över himlen. Och livet känns äntligen hoppfullt igen, och inte som att det är över innan det börjat. Utmattningen och depressionen ger mig fortfarande några rejäla omgångar i perioder, men det känns bättre nu. Det känns som att livet kan bli rätt bra ändå.
