HELT PLÖTSLIGT VAR DET VINTER

Utan att det syns

Hej på er, hur har ni det där ute?

Visst känns det helt galet att det är första advent i helgen, varken hjärnan eller vädret har hängt med. Det enda som fått mig att fundera över det är kalendern och att solen nu för tiden går ner vid 15 någonting. Precis innan solen går ner (dvs de dagarna solen faktiskt tittar fram) så speglar sig ljuset på grannhuset och skiner in på sovloftet. Så fint! I helgen blir det att sätta upp adventsstjärnorna.

Denna veckan har J börjat jobba hemifrån igen, han har hållit i utbildningar nästan hela corona-perioden, men nu har han äntligen möjlighet att jobba hemifrån. Så vi går nu in i någon ny fas av hemmamys/karantän inför julen så vi kan fira med föräldrarna (som iofs jobbar inom vården så av dem och oss är det nog vi som borde vara mest oroliga). Jag hoppas verkligen att alla tar sitt ansvar de kommande veckorna så att vi har en chans att åtminstone fira jul.

Just nu känns det som att man inte kan förbereda sig eller se fram emot något längre. I våras minns jag att jag tänkte att håller vi bara ut till sommaren så blir allt bra, sen kom sommaren och coronan var inte ens i närheten av över, men till jul kommer ju iaf ett vaccin att finnas så man kan gå på julmarknader och fira jul och nyår, men så kom November och allt var bara värre än tidigare. Till och med småsaker som adventsfika med en vän ställs in, och nyår är väl knappt värt att börja tänka på. Såg en notis i vår kalender med “Nyår i London” och en fyrverkeri-emoji, känns som en annan värd när vi satt och spånade om det förra året. Det blir lite som att man lurar sig själv med “håller du bara ut lite till så får du en belöning”, men “lite till” blir bara längre och längre och längs med vägen glömmer man nästan bort vad belöningen var och att världen har sett ut på något annat sätt än så den ser ut nu.

Jag är dock så galet tacksam att alla i min familj är friska och att J har sitt jobb och jag mina studier som håller uppe någon typ av normalitet. Det finns så många som har det mycket värre.

Dock märker man att något är fel, humöret går från “åh va härligt att vi kan vara hemma tillsammans hela dagarna och ha kafferast och att jag slipper pendlandet varje dag” till “världen kommer aldrig bli normal och att träffa människor, krama sina morföräldrar och resa kommer vara en sak i historieböckerna. Långkalsonger och pyjamasskjorta är det nya modet”. Just nu sitter jag liksom och väntar på att eftermiddags-snackset ska blir färdigt, godis eller choklad tänker ni? Nej, jag gör haricot verts i ugn… haha. Har också i sann coronaanda möblerat om i köket och rensat garderoberna! (men det är en historia för en annan dag)

Jag och J har även gått in i någon ny version av förtidspensionärer (inte nog med att vi åker på bussturer och bingokryssningar när vi är utomlands, och spenderar helgerna med att ta promenader) Vi har också börjat med skärmfritt vid kl 20, och sitter nu och pratar och dricker kamomill-te med lavendel och kardemumma i för att sova gott! (detta trickset är iofs hämtat från Tiktok så är väl inte 100% pensionär än, men säkert 87%…)

För att verkligen betona min pensionärsstatus så har jag beställt ett munspel under Black Friday. Shoppandet brukar vara bananas när black friday väl kommer omkring, men i år är det bara ett munspel. Jag började lära mig lite smått förra sommaren på min Golden Melody från Hohner, och det känns som att den grundläggande tekniken nu sitter. Dock så vill jag lära mig att spela från noter istället för tabs och främst två låtar “Visan från Utanmyra” och “Visa vid vindens ängar” (därav pensionärsvarningen). Detta är två melodier som fastnat i mitt huvud och som jag återkommer till hela tiden.

För att kunna spela dem stod valet mellan att köpa ett par nya diatoniska munspel i fler keys, eller att byta över till ett kromatiskt. Efter mycket om och men är ett kromatiskt nu påväg hem till brevlådan. Jag gillar att det kommer vara ett munspel för näst intill all musik jag vill spela! Blir lite omlärning då noterna har annorlunda placering, men bättre att bita i det sura nu innan jag blivit för bekväm med mitt “gamla”. Och perfekt inför jul då det finns så mycket enkel julmusik att öva med.

Nej nu får jag ta och avsluta den här romanen. Tack för att ni höll ut hela vägen hit!

Dela:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *