Ett inlägg om att hitta rätt
I år är det två år sedan bröllopet. När jag tänker på perioden året innan bröllopet så är det den värsta i mitt liv. Stressen över bröllopet, lägenhetsköp, ett dåligt jobb, 5h pendling om dagen och ingen aning om vart jag ville ta vägen, utöver att där jag var precis just då var så himla fel. Men så kom bröllopet och allt bara stannade upp. Kändes fantastiskt igen för första gången på länge. Och jag hann vila upp mig på bröllopsresan och bara vara med J. Så glad att jag sitter här i Helsingborg idag och har lämnat den jobbga delen av mitt liv bakom mig.
Många av tågresorna till och från Stockholm spenderades dock med att leta igenom internet med ljus och lykta efter den perfekta ringen. (helst second hand). Till slut hittade jag en från Kaplans som var i rätt storlek, en alliansring i vitguld med diamanter och rubiner som jag kunde ha tillsammans med förlovningsringen.
Att kunna kombinera ringen och att den skulle vara silverfärgad var de två sakerna som styrde mitt val mest. Då vi också ville kunna bjuda så många som möjligt på bröllopet skulle den inte heller va för dyr. Och kombinationen med förlovningsring och vigselring blev verkligen superfin! (Såklart hittar jag bara sminkbilder där man ser ringarna så den ovan får duga! haha) Men ju bredare en ring blir på fingret desto större behöver ringen vara för att inte sitta för tight, och förlovningsringen från 2015 tillsammans med ytterligare en ring blev liite för tight. Men ringar kan justeras i upp till en halv storlek, så det var egentligen inte det som vägde tyngst. För även efter bröllopet hade jag fortsatt att leta på nätet tills jag i år, två år senare och lagom till att vi varit tillsammans i 7 år (magisk siffra osv) hittade min drömring!
Ringen
Om vi ska titta lite närmare på den här perfekta ringen då! Den är köpt i min favoritvintagebutik i Linköping som jag besökt till och från i säkert 8-9 år, Thörnströms Vintage Jewellery. Delen med stenarna är från sekelskifte 1800/1900-tal men ringen är omarbetad på 50-talet. (Vilket i sig är 70 år sedan nu, hur sjukt?) Detta var faktiskt en av de vinnande aspekterna för mig. Många ringar med rosenslipade diamanter har ett galet tunt band då ringen är gammal och den slitits. (samt för att jag tror att banden på den typen av ringar helt enkelt gjordes tunnare.) Så att hitta en ring i den stilen som håller för att använda varje dag är inte det lättaste! Att detta är en omarbete gör att själva bandet är tjockare och mer typiskt för 50-talet, men delen med stenarna har den där gamla detaljerade och vackra känslan.
Mitt största om och men med ringen är att bandet är i 18k rödguld. Jag är egentligen inte en person som dras till guldiga smycken. Men det är svårt att hitta ringar av den här typen med silvriga band. Det som gjorde att vågskålen vägde över var att man inte ser bandet ovanifrån.
Det jag blev glatt överraskad av när ringen kom hem är hur mjuk den känns. Bandet är rundat och då diamanterna är rosenslipade så är det mycket plattare än vanliga diamanter. Infattningen gör dem också rundade i kanterna vilket gör att det knappt känns att man har den på sig. Detta till skillnad från min förra kombo där stenen på förlovningsringen lätt rivdes och stenarna på vigselringen fortsatte ett snäpp för långt runt ringen så infattningarna skavde mellan fingrarna när man gjorde saker med händerna.
Rosenslipade diamanter
Stenarna är rosenslipade diamanter eller rosenstenar som de också kallas. Jag har alltid tyckt de ser så magiska ut! Detta är en gammaldags slipning som användes för att få ut så mycket som möjligt från stenarna. Det som är typiskt är att man behåller diamantens ursprungliga form men skapar stora facetter på ovansidan med en platt undersida. Detta gör att stenarna ser större ut i proportion till antalet karat och att alla stenar är unika. Jag gillar att stenarna framhävs utan att man helt tar bort deras naturliga form. Mitt favoritfakta om den här slipningen är att de togs fram för att glittra fint i skenet från levande ljus. Hur romantiskt ala Stolthet och Fördom är inte det?
Ring som symbol för kärlek
Som en ganska ångestig person så tyckte jag det kändes lite jobbigt att det inte var samma ring som från bröllopet, men J skickade ett meddelande där han skrev det så fint:
Sen så ska vi ju komma ihåg att trots det ringen symboliserar är det bara en pryl. Det är inget livsviktigt eller någon typ av mätare på hur mycket två personer älskar varandra. Sånt syns ju genom en dubbel espresso på sängen (😉), att man köper med något gott från mataffären eller skickar ett gulligt sms. För att också släppa lite på ångesten så har jag tänkt lite på orimligheten att en ring ska gå att använda genom hela livet varje dag. Delvis kommer den slitas, men kroppen ändrar sig ju också under åren. Men de kommande (förhoppningsvis MÅNGA) åren kommer jag spendera med denna vackra!
Kvällssol och nöjd tjej!
