Med månljus och allt, som sig bör…
Godmorgon på er! Idag är det dags för del två av norrskensresan som vi var på i februari i år. (Ni hittar del 1 här!). Denna resan blev ju lite speciell, trots bristen på norrsken men mer om det senare. För context kan jag bara nämna att Tromsø är staden där mina föräldrar träffades och har därför en liten speciell plats ur kärleks-synvinkel. Men som sagt mer om det senare! För nu måste vi prata om något så viktigt som att vi såg en utter mitt inne i stan!
HUR SÖT?? Jag har nog bara sett en utter en eller två gånger tidigare i mitt liv och nu skuttade den förbi bara ett par meter ifrån oss. Så himla söt!
På tal om tidigare nämnt sjukhus som mina föräldrar träffades på, så tror jag det var detta, om jag minns mamma och pappas guide-ning rätt. (de får rätta mig om jag har fel haha)
Men innan vi ger oss in i kärlekshistorien så ska vi först ta en titt på Polaria som är ett museum som också har akvarier med typiska fiskar för regionen.
Det fanns ett par sälar som hade aktiverings- och matstund när vi var där.
Alltså färgerna på dessa är gudomliga!
Och är det inte helt magiskt att varelser som denna faktiskt lever i havet?
Det fanns också några charmerande plattfiskar. Haha nu när jag ser denna tänker jag bara på en meme J skickade med hur tjejer ser ut när de tar på sig mascara och som består av bilder på ett antal gapande fiskar med lösögonfransar på. Tror denna hade platsat perfekt!
Sen kunde man också titta på torskar…
…som ”dansar”. Eller rättare sagt försöker spana in vilka märkliga varelser som tittar ner på dem i vattnet. Och jag tänker att det är här någonstans som vi kan börja vår lilla kärlekshistoria. Eller rättare sagt min lillebror Mathias och hans tjej Emilias kärlekshistoria. För när jag stod här och försökte fånga de dansande torskarna ur bästa synvinkel kom J fram och viskade till mig.
J: ”Du får inte berätta detta men tänker att du ska vara med med kameran sen ikväll”.
Jag: ”Jasså, vadå?”.
J: ”Jag har Mathias förlovningsring i fickan, han hade den i jackan men ville inte lämna den ute i foajen och Emilia skulle märka det om han hade den i sin egen ficka, så nu har jag den.”
Jag: *Mind Blown* (”Så du menar att Mathias inte sitter vid datorn och spelar WOW på sitt rum i vårt barndomshem längre?? Att han har blivit en vuxen man som nu går och friar och sånt?!” …Nej det sa jag kanske inte riktigt, men det var ungefär så tankarna gick innan de gick över i… ”CRAP varför sa du inte detta INNAN jag fotade dansande torskar för halva batteriets kapacitet?!” )
Men batteriet hade många timmar kvar innan de skulle få användas till förlovningsbilder, för efter Polaria var det dags för äkta Tromsøsk öl!
För över gatan från den gamla Mackølsfabriken ligger Ølhallen där man kan testa det mesta Mackøl har att erbjuda.
Pappa.
Turturduvorna och en lyckligt ovetande Emilia.
Mamma och Pappa.
När vi fått upp värmen igen gick vi vidare och hittade den här fula fisken som skapas av Lisbeth Vågøy. Om ni såg förra inlägget så var de dessa som hängde på väggen på Arctandria. Den till höger hängde med mamma och pappa hem! Ett riktigt charmtroll.
Promenaden fortsatte sen in genom Tromsø.
Vackert tak inne på Tromsø Sparebank.
Samer sålde slöjd och kläder på torget.
Och i det röda tältet hittade jag ett halsband av renhorn men inskriptioner för hälsa och lycka.
Såklart skulle man ha en våffla med brunost också.
Sen fortsatte promenaden till Fjellheisen över bron och förbi Ishavskatedralen.
Arkitektur-porr.
I mean…
Lilla båten framför Tromsø.
Efter att ha glidit baklänges på isen i uppförsbacken var vi äntligen framme!
Så fin utsikt från hissen.
När vi väl kom upp var snön hårt packad och nästan blank på sina ställen och Mathias stampade med bestämda steg bort mot den mest avlägsna utkiksplatsen. Då jag visste vad som väntade var det bara att hänga efter och riskera liv och lem för att dokumentera frieriet.
Såhär såg det ut från andra hållet. Det hade blivit en härlig pulkatur ner i avgrunden om man halkade.
Men till slut kom vi fram till utkiksplatsen som hade staket. Ahhhh.
Och till den här utsikten i månljuset ställde Mathias frågan. (Stod på behörigt avstånd så kan inte tala för vad som sades.)
Och ytterligare lite längre bort stod två vilsna föräldrar som inte hade en aning om vad som precis hade hänt. haha.
Men snart så var även de med i matchen!
SÅ SÖTA! Grattis lillebror och Emilia!!
Sen var det dags för bubbel! Men innan det skulle man riskera liv och lem för att ta sig tillbaka till Fjellheisen.
Men vi klarade det allihopa.
Då Mathias och Emilia svävade på små rosa moln fortsatte de upp för fjället. (Ni ser de två små svarta prickarna till höger.)
Och njöt av den här vackra utsikten över tinden och månljuset. Ahhhhh….
Men sen var det bubbel!
Och pussar.
Och sen skulle ringen inspekteras med mobillampa.
Innan det var dags för lite mat. Renskav!
Så fin utsikt!
Utsikt över Store Blåmann.
Obligatoriska pussbilden.
Folk stod och njöt av utsikten utspridda på fjället.
Och på Tromsø kunde man se blåljusen susa över ön och samlas här, tydligen var det ett lägenhetshus som brann. Ger en verkligen perspektiv på livet.
Sedan åkte vi ner igen, men Mathias och Emilia ville vara lite speciella (aka. för trevliga för att trängas) och tog en egen hiss ner, så vi stod duktigt och väntade på dem i månljuset.
Innan det bar av hemåt. Tyvärr har jag bara den här bilden och lyckades inte fånga när J gled ner för isen rätt in i ett träd (JA DET HÄNDE!). Men då jag ville undvika att göra samma sak låg kameran i fickan precis då.
Och så landade vi på hotellet.
Dagen efter vinkade vi hejdå till Tromsø och det var den resan det. Känns som en ganska magisk resa ändå, trots bristen på Norrsken eller vad säger ni?
