RAMAR I FOKUS

För de förtjänar också lite uppmärksamhet

Hej på er där ute i höstrusket! Påväg till skolan idag möttes jag av massor av fåglar som i en formation av svarta siluetter flög söderut med soluppgången som bakgrund. Galet vackert! Färgerna på träden har på bara någon vecka gått från grönt till flammande rött och mjukt gult och jag stortrivs. Alnarp är en underbar plats att åka till om dagarna och det skulle nästan vara värt att börja forska eller jobba som ogräsrensare bara för att få fortsätta spendera tid där. Igår var i på exkursion i ösregnet. Härligt att spendera en dag i skogen och så tacksam för att jag fick tag på både underställ och regnponcho inför turen. Måste uppdatera min frilufts-garderob.

Efter att ha spenderat de senaste tre veckorna som skogsmulle var det idag dags för att sminka sig, klä på sig platåskorna och fixa håret och försöka komma ihåg vem man var innan man gick in i raggsockarnas land. (Okej, raggsockarnas land har jag nog alltid bott i men underfillingarnas land då!)

Idag tänkte jag att vi skulle nörda ner oss i något annat estetiskt, nämligen ramar, och nej, inte sånna där stilrena enkla IKEA-ramar utan de pråliga och flådiga tavelramarna som är typiska för 1800-tales konst. (Tänk er tavelväggarna på alla gamla gods i England. Den typen!)

Jag kan tycka att det är så synd att man lägger så lite fokus på ramarna när de kan vara lika mycket konstverk i sig själv som den faktiska bilden. Så idag tänkte jag att vi skulle titta lite närmare på ett par av ramarna från Glyptoteket (Ny Carlsberg Glypotek) i Köpenhamn som sitter kring Monet, Picasso, Courbet, Van Gogh Manet.

Den här tyckte jag var så fin med de runda bollarna i hörnen som sedan går över till någon väldigt naturlig och bladlik form. De prickiga bakgrundsmönstrena är också väldigt vackra, både de inåtbuktande i hörnet och det utåtbuktande på sidorna.

Denna drog jag mig till för sin enkelhet. Jag älskar ”klassiska” blommor, dvs de med en prick i mitten och runda blad runtomkring, tänk anemoner, prästkragar, vitsippor, tusenskönor och julrosor. (Tror det är för det drömmiga i ”älskar, älskar inte”) och det i kombination med det nästan quiltade mönstret gör det så vackert!

Här är mitten av långsidan på samma ram. Symmetrin är underbar.

Den här pampiga och detaljerade ramen har så många dimensioner. Både mönstret i ytterkanten, den mer detaljerade och pråliga delen i hörnet, den matchande kanten innanför och den väldigt enkla ramen närmast målningen.

Det är häftigt hur man med nästan samma motiv kan skapa så många olika och individuella ramar.

Åter igen en med det quiltade mönstret. Denna ser också ut att vara som två ramar i en med den mörka, nästan sandlika fördjupningen från den innersta hälften.

Gamla ramar är verkligen riktiga konstverk! De är inte bara platta längs väggen utan buktar ut som små skulpturer kring målningarna med både tredimensionella former och hål.

En mittendel på en av de ”enklare” ramarna.

En av de första veckorna på Alnarp gick jag förbi en bok om blommors symbolism i konsten. Tror jag måste gå tillbaka och leta upp den igen för det känns så spännande att lära sig mer om deras betydelse i formgivning!

Sist ut har vi den här ramen som är en mix av fjädrar och blommor. Visst är ramarna vackra, och ibland nästan lika vackra som konstverken själva!

Share:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *