Vind i 25m/s men väldigt vacker sol
Nu låter jag som en riktig äventyrare va? Men om jag ska vara ärligt så var det inte så actionfyllt! Det blåste massor så vi fick alla gå inbäddade i lager på lager med kläder. Och ja, jag hade träningsvärk i min vänstra skinka efter att fått kompensera för vinden som kom från höger hela vägen. Men utöver det så var det faktiskt väldigt mysigt! Vi gick sträckan Domsten-Helsingborg och på grund av vinden så var det en väldigt klar dag, himmeln var blå och solen sken! Ett ytterligare plus var att vi var näst intill ensamma hela vägen. Mötte bara en liten fluffig vit hund som höll på att blåsa bort i vinden, en mops som rullade sig i vassen och mopsens husse och matte.
Här har vi mina tappra vandringskompanjoner, mamma, pappa och Jonathan!
Jag och Jonathan har vandrat den här delen av skåneleden en gång tidigare men går den gärna igen då den har precis allt jag älskar, hav, hav och hav!
Okej, jag ber om ursäkt i förhand för nu kommer det komma massor med bilder på svanar, andra fåglar, hav och strand. Kanske fastnade lite!
Svan, strand, sjögräs, hav och flygande fåglar.
Strand och sjögräs.
Massor med svanar.
Svan som går på vatten.
Svan som flyger.
”Ja Pappa jag kommer!”. Sådär, nu återgår vi till vandringen!
Var tvungen att ta med den här bilden! Ni ser det där blurriga som är ur fokus? Det är faktiskt en grön knopp. VÅREN ÄR HÄR! Fick dock inte det gröna i fokus på grund av vinden. Det jag däremot fick var stora rivsår längs hela vaden då jag utan att märka det hade gått igenom björnbärsris. Note to self: Björnbärsris har taggar…
Vatten som porlar är väl något av det härligaste?
Sötnos.
Jag är så glad att jag bor i Helsingborg (det ni ser borta i horisonten) och inte i Helsingör. För i Helsingborg kan man titta ut över havet, njuta av solen som går från vänster till höger längs med danska kusten och borta i horisonten kan man skymta slottet Kronborg med sina tinnar och torn genom soldiset. Men om man däremot bor i Helsingör så ser man Helsingborg. Dvs en enda stor industri, men lyftkranar, skorstenar och containrar. Solen har man i ryggen och det är kall blå Sverigehimmel man har att titta på. Älskar Danmark mest av allt, men är så glad att jag bor på denna sidan ur en estetiskt synvinkel! haha
När man nästan har gått hela vandringen så kommer man förbi Brödkultur.
Ett så mysigt fik!
Så vi passade på att ta en liten paus och få upp värmen. Jag åt detta maffiga wienerbrödet och drack kaffe! Det fanns även en liten gårdsbutik med de finaste baroque-tulpanerna som jag fick till min födelsedag.
Om ni undrade vad jag snackade om med utsikten innan så är det det här ja menade. Lite finare än industrilandskap va?
Han va alltså bara så söt så här kommer en bild till!
Tunneln intill Pålsjö slott.
Och Pålsjö krog.
Här avslutade vi vår vandring efter en mils promenix. Tiden rann nämligen iväg för oss och vi skulle hem och göra oss i ordning och handla lite innan middagen…
Mamma och jag.
Så gott vin!
Vi käkade tapas och jag började med Chevre Chaud med honung och valnötter. Mums!
Höll nästan på att sno mammas Burrata som såg så galet god ut!
Själv fortsatte jag med Lax Tartar.
Innan det var dags för kvällens höjdpunkt. Mina första Escargot! Sniglar that is. Så mycket godare än jag trodde och alldeles mjuka i texturen. Inte alls sådär seniga och slemmiga som jag hade trott! Till vänster ser ni även den lilla charkbrickan eller ”Petite asiett de charcuterie” som det stod i menyn (så franskt!) som jag och mamma delade på.
Till sist blev det Roquefortgratinerade räkor och sen var man ganska nöjd med den dagen alltså! Man mår så bra i kroppen efter en vandring, speciellt när den avslutas med så god mat!
Vi avslutar det här inlägget med en lite lagom blurrig bild på Pappa och Jonathan. Ha det fint!
